Effekterna av ekonomisk globalisering på utvecklingsländerna

Debatten fortsätter att rasna över huruvida global expansion av företag och öppnandet av ekonomiska marknader i utvecklingsländer är bra för de fattigaste i världens nationer. Får de fattiga verkligen nytta av investeringar som görs av stora företag i sitt land, eller blir rika bara rikare? Om det finns nytta, är det helt enkelt i skapandet av arbetstillfällen eller finns det andra faktorer som påverkar en utvecklings nations övergripande välbefinnande? Även om många fraktioner väger in på ämnet bör flera grundläggande idéer beaktas.

Löner och Ojämlikhet

När företag lägger ut arbete till fattigare länder i strävan efter billigare arbetskraft kan många av de fattiga i dessa utvecklingsländer hitta arbete på löner som äntligen kan bibehålla sina familjer. Men som på alla arbetsmarknader verkar det som att de med högre kompetens är de som får mest arbete. De med mindre skicklighet kan inte dra nytta av högre betalande jobb hos ett utländskt företag.

Som ett resultat utvecklas ojämnhet bland arbetarklassen som skapar en klyfta inom de lokala ekonomierna. De mindre skickliga strävar fortfarande för att få ekonomisk stabilitet, medan andra kan stiga ut ur fattigdom.

Effekterna av större inkomst

Även öppnandet av handel och utveckling av företag på platser som Kina har till exempel lett till enorma ökningar inom tillverkning och försäljning. I allmänhet har stora kineser lyckats stiga ut ur fattigdomen eftersom de har funnit bättre betalande jobb och arbete för både inhemska och utländska företag. Landet har blivit en stor aktör på den globala marknaden och många av dess folk har också gynnat. Med större personlig inkomst har individer haft större tillgång till ökade möjligheter och vidareutbildning.

Ökade möjligheter för utbildning

Eftersom ytterligare pengar strömmar in i ett lands ekonomi, har regeringen mer resurser för att finansiera viktiga initiativ som pedagogisk utveckling. På samma sätt blir individer ekonomiskt stabila och har råd med saker som tidigare inte var uppnåeliga, till exempel skola och yrkesutbildning. En potentiell nackdel med ökade utbildningsmöjligheter är emellertid att vissa av de personer som uppnår en professionell nivå kan emigrera till andra länder på jakt efter högre löner och förbättrad livsstil.

Hälsostatus och livslängd

En annan fördel för utvecklingsländerna är förbättringen av hälsovårdstjänster och förlängning av livslängden i befolkningen i allmänhet. Ökningar av inkomst och resurser möjliggör bättre tillgång till mat, sjukvård och hälsovård. Men medan saker förbättras för många utvecklingsländer finns det fortfarande problemområden.

Tillgång till en större mängd livsmedel, särskilt de livsmedel som bearbetas, har lett till ökad fetma i många fattiga länder, vilket i sin tur kan leda till hälsoproblem som diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och högt kolesterol. Tyvärr kan många av dessa länder inte behålla tillräckligt högutbildade proffs för att möta hälsobehovet, eftersom proffs ofta leder andra ställen, på jakt efter en bättre betalande position.

Spridning av smittsamma sjukdomar

Ett annat hälsoproblem är den ökade risken för spridning av infektionssjukdomar. När länderna förblev relativt stängda för handel och interaktion med andra andra, var de också isolerade från hälsorisker. När länder öppnade började både produkter och individer resa, ta sjukdomar med dem. Vissa sjukdomar, som nästan har utrotats i vissa delar av världen, har börjat gräva upp igen.

Medan forskare arbetar hårt för att anpassa botemedel mot de bakterier som ofta är resistenta, kan fattigare länder inte ha alla nödvändiga resurser för att hjälpa sina medborgare. För att bekämpa problemet måste utvecklingsländerna förlita sig på andra människors humanitära insatser.