Effekterna av en chefs ledarskapsstil

En chefs ledarstil skapar det klimat inom vilket arbetstagare arbetar och påverkar hans teams attityd och prestanda. En chef kommer att ha en föredragen stil, men det kommer inte att vara lämpligt i alla situationer. För att vara effektiva måste chefer lära sig att anpassa sin ledarstil efter förhållandena och som svar på de anställda de hanterar. Detta är känt som situations- eller beredskapsledande.

Ledarskapsstilar

En chefs ledarstil består av de egenskaper och beteenden som han visar när han leder och hanterar anställda. 1939 identifierade Kurt Lewin, Ronald Lipitt och Ralph White tre övervägande ledarstilar: auktoritära, demokratiska och laissez faire. Under åren har andra forskare utvecklat dessa definitioner. I en artikel publicerad i "Harvard Business Review" 2000 identifierade Daniel Goleman sex ledarstilar: tvångsmässig, auktoritativ, affiliativ, demokratisk, pacesetting och coaching. Goleman liknade dessa sex ledarstilar till golfklubbar, med chefer som kunde välja den stil som passar bäst för situationen.

Tvingande och auktoritativ

Chefer med tvingande ledarskapsstil utövar en snabb kontroll över anställda och är beroende av hotet av negativa konsekvenser för att säkerställa överensstämmelse. Denna typ av förvaltning kan lyckas i krissituationer. Tvingande ledarskap är emellertid inte effektivt på lång sikt, eftersom det kan skapa en negativ atmosfär av demotiverande kompetenta medarbetare och skadlig moral. En chef som använder en auktoritativ stil övertalar anställda att utföra genom att främja hans vision för organisationen. Denna stil engagerar medarbetare under perioder av organisationsförändring och resulterar i den mest positiva arbetsmiljön. Men auktoritativa chefer måste respektera sina medarbetares kompetens och erfarenhet, annars kan de verka övertygande.

Affiliativ och demokratisk

En affiliativ stil betonar harmoniska interaktioner och kan vara användbar om en chef behöver uppmuntra en grupp att arbeta tillsammans eller läka rift i ett dysfunktionellt lag. Det är dock inte effektivt om en chef behöver hantera otillräckliga prestanda eller krissituationer som kräver tydlig riktning och kontroll. Demokratiska chefer involverar sina anställda i beslutsfattandet och uppmuntrar dem att samarbeta. Detta motiverar kompetenta medarbetare eftersom det uppmuntrar dem att tillämpa sin kompetens och kompetens. En demokratisk stil är osannolikt att vara effektiv med anställda som saknar kompetens eller kräver noggrann övervakning.

Pacesetting och Coaching

Chefer som leder genom exempel har en anpassningsstil, som kan fungera bra när en organisation måste anpassa sig och flytta snabbt. Pacesetters ställer höga krav och är oroliga över delegering. En pacesetter kan överväldiga sitt lag med krav på oöverstiglig excellens, vilket resulterar i en nedgång i moralen. En chef som antar en ledarskapsstyrning hjälper anställda att identifiera sina styrkor och svagheter. Han uppmuntrar medarbetare att ställa upp och uppnå mål, med regelbunden återkoppling för att hjälpa dem att förbättra sina prestationer. Denna stil fungerar bra med anställda som erkänner skillnaderna i deras prestanda och vill förbättra sig. En coaching-strategi är inte effektiv i en kris eller med anställda som inte känner igen att de behöver förbättras.